Just då kommer Kokoskorven förbi. Hon är det vackraste jag vet, med långa raka öron. Och jag gräver den ståtligaste håla jag grävt, djup och mäktig, jämn i kanterna.
-så här skall man göra!
Det värmer när man ser att man är bäst. Men då har Kokos-korven redan gått sin väg...
Ur Ulf Nilssons och Eva Erikssons bok om Lilla syster Kanin
eller berättelsen om Den Feta Näktergalen
posted by Anna-Lena Hallberg @ 12:41 em
0 Comments:
Skicka en kommentar
<< Home